Originaltitel: The Hudsucker Proxy
Regissör: Joel Coen och Ethan Coen
Manus: Joel Coen, Ethan Coen och Sam Raimi
Språk: Engelska
Land: Storbritannien, Tyskland och USA
Svensk premiär: 19 augusti 1994
Längd: 111 minuter
Bröderna Coen vet allt som oftast vad de håller på med. Så även här, bör kanske tilläggas för att ta bort den ödesmättade stämningen. Den historia som vi får serverad handlar som vanligt, när det gäller deras egna manus, om någon riktigt misslyckad typ som i alltför stor utsträckning tänker mycket kortsiktigt och låter sig svepas med av flödet av händelser som strömmar förbi. Huvudpersonen och korkskallen Norville Barnes (Tim Robbins) blir placerad som chef på ett stort företag av styrelsen för företaget. De ska försöka sig på en aktiekupp och då passar ingen bättre än den naive Norville, som dessutom har en vision om en egen produkt – rockringen. Men att Norville Barnes är chef väcker misstankar hos journalisten Amy Archer (Jennifer Jason Leigh) som bestämmer sig för att infiltrera Norvilles organisation, komma honom riktigt nära och avslöja honom som den dumskalle han är. Det är förstås inte så lätt.
Coen-brödernas estetik är det inget fel på. Det har en vision och bär den hela vägen. I The Hudsucker Proxy flörtas ständigt med svunna tider och Jennifer Jason Leighs huvudperson pratar precis som om det vore en film från 30-, 40-talet. Kläder och kulisser är fantastiskt snygga, men ibland kan både karaktärer och utseende bli lite väl serieaktigt. Det är å andra sidan filmens enda svaghet.
Historien om rockring-uppfinnaren är både intressant och rolig och mycket är det tack vare Tim Robbins, Jennifer Jason Leigh och den gamla legenden som spelar styrelsens ordförande – Paul Newman. Kemin är intressant, men inte fantastisk – deras individuella insatser är dock just det: fantastiska. En av mina favoritscener är när Norville Barnes får möjlighet att visa upp sin idé för Paul Newmans karaktär och mer eller mindre demolerar kontoret och alla de fina sakerna som fanns på det. Det är mycket möjligt att herrarna Holm & Herngren och Gösta Ekman funnit inspiration här till den klassiska kontorsscenen i En på miljonen.
The Hudsucker Proxy är en bra film, värdig bröderna Coen, men som vanligt när det gäller dem kräver de en del av sin publik. The Hudsucker Proxy passar inte nödvändigtvis för alla, men gillar man deras andra komedier bör man finna många goda skratt i den här filmen också.
